You know, it's nothing new, bad news never had good timing
Hello. Har varit i Årjäng sen i lördags, därför dålig update.
Har du svårt för att bli kär? det har jag.
Oftast inbillar jag mig att jag är kär, vilket är härligt för stunden men som gått käpprätt åt skogen i längden. Sedan 3 månader tillbaka ungefär sårade jag för första gången en kille. Sen dess har jag tänkt över det och jag har kommit fram till att det är så mycket värre att dumpa än att bli dumpad. Det är en helt annan känsla. En värre känsla.
Jag vet inte om jag är kär nu. Det enda jag vet är att killen finns i mitt huvud varje dag. Jag vet att vad han än gör, gör mig glad. Vad han än säger gör mig glad. Han respekterar mig, det känns helt annorlunda. Han är rädd om mig. Och jag vet att jag saknar honom varje minut jag inte är med honom.
Jag vet inte ens om jag är redo för ett förhållande. Eller redo för att förstöra ett förhållande till. Mitt humör blir helt cp och jag blir den flickvän-typen jag hatar. Jag kan bli en sån där som förväntar sig att min parter ska uppfatta allt jag gör rätt. På mitt sätt det vill säga. Jag blir ofta sur över skitsaker och det är min stora nackdel, sen vet jag faktiskt inte om jag ska tolka det som en för- eller nackdel att jag aldrig berättar det. jag börjar bli jävligt trött på att sitta och glo på att du ska sova klart. Exempelvis.
Jag har lärt mig att älska mina brister och fördelar. Lär man sig inte att älska sig själv kan man inte förvänta sig att andra ska älska en. Jag har vänt ut och in på en av mina största brister, och det som förstört mest för mig. Mitt humör. Jag kan inte förvänta mig att han ska tycka om det, men jag hoppas att han kommer acceptera mig. Hela mig.
You found me
When no one else was lookin'
How did you know just where I would be?
Yeah, you broke through
All of my confusion
The ups and the downs
And you still didn't leave
I guess that you saw what nobody could see
You found me
You found me
Kelly Clarkson – You Found Me
Har du svårt för att bli kär? det har jag.
Oftast inbillar jag mig att jag är kär, vilket är härligt för stunden men som gått käpprätt åt skogen i längden. Sedan 3 månader tillbaka ungefär sårade jag för första gången en kille. Sen dess har jag tänkt över det och jag har kommit fram till att det är så mycket värre att dumpa än att bli dumpad. Det är en helt annan känsla. En värre känsla.
Jag vet inte om jag är kär nu. Det enda jag vet är att killen finns i mitt huvud varje dag. Jag vet att vad han än gör, gör mig glad. Vad han än säger gör mig glad. Han respekterar mig, det känns helt annorlunda. Han är rädd om mig. Och jag vet att jag saknar honom varje minut jag inte är med honom.
Jag vet inte ens om jag är redo för ett förhållande. Eller redo för att förstöra ett förhållande till. Mitt humör blir helt cp och jag blir den flickvän-typen jag hatar. Jag kan bli en sån där som förväntar sig att min parter ska uppfatta allt jag gör rätt. På mitt sätt det vill säga. Jag blir ofta sur över skitsaker och det är min stora nackdel, sen vet jag faktiskt inte om jag ska tolka det som en för- eller nackdel att jag aldrig berättar det. jag börjar bli jävligt trött på att sitta och glo på att du ska sova klart. Exempelvis.
Jag har lärt mig att älska mina brister och fördelar. Lär man sig inte att älska sig själv kan man inte förvänta sig att andra ska älska en. Jag har vänt ut och in på en av mina största brister, och det som förstört mest för mig. Mitt humör. Jag kan inte förvänta mig att han ska tycka om det, men jag hoppas att han kommer acceptera mig. Hela mig.
You found me
When no one else was lookin'
How did you know just where I would be?
Yeah, you broke through
All of my confusion
The ups and the downs
And you still didn't leave
I guess that you saw what nobody could see
You found me
You found me
Kelly Clarkson – You Found Me
Kommentarer
Trackback
