Från och med du
Jag har insett att jag inte är lika intresserad av att rida längre, detta har pågått i ungefär 1 år. I vintras tänkte jag att jag sätter igång honom i sommar. Det är lättare då med tanke på att vi inte har ridhus osv. Det har gått typ hela sommaren nu utan att jag ridit seriöst sen förra året. Det värsta var att komma hem och se honom, min ögonsten. Att en häst, ett djur kan bli lika betydelsefull som en familjemedlem förstår jag inte riktigt. Men det är han, och var han.
Det värsta var att berätta det för mamma. Kvinnan som har ställt upp för mig och Kingen hela tiden. Kvinnan som också är den enda som älskar Kingen mer än jag själv gör.
Idag var jag och mamma till Udden för att prata med Annie om medryttare vilket känns helt underbart, visserligen är inget bestämt än om hon vill ha honom men hon ska ha honom på prov ett par veckor nu och det kunde inte ha blivit någon bättre än henne, ska bli hur kul som helst. Jag blir så glad. Så jävla glad är jag! Det var ju helt uteslutet att sälja honom enligt mamma, sista utvägen liksom. Usch ja nu ska jag leva på det här några dagar och bara vara glad och inte tänka så förbannat mycket. Lev nu Hanna. Lev nu.
♥
