kiss me thru the phone
Jag kollade på sex and the city igår. Kändes så konstigt på något sett, förstod inte riktigt. Nyss när jag vaknade slog det mig att det var mig själv jag satt och kolla på
I ett av mina tidigare förhållanden blev jag behandlad som Mr. Big behandlade Carrie. Hade jag vetat om det hade jag hatat det. Men som dom flesta andra var jag blind av kärlek och ingenting slog mig. Inte ens Julias ord, när hon bokstavligt talat slog in dom i mig, jag fattade ingenting. Jag var för feg för att förstå. Jag ville inte fatta, ville inte höra nått annat än att det var bra, för det va de ju. 1 ½ av 10 gånger åtminstone. Man levde för de bra gångerna och fattade inte hur mycket man bråkade egentligen. Envishet kan ha en dålig sida också. Ja fyfan. I sånt här ska det inte ens finnas nån envishet. Man ska bara lyssna och lyda.
Jag och Julia gled nästan isär den tiden, det blev en ingen-gillade-någon-cirkel och jag vet att jag skulle ha lyssnat på henne. Den enda som gillade någon var ju Julia som gillade Mig. Hon skulle aldrig ha skrekit och pratat med mig så mycket om hon inte skulle bry sig om mig. Det är jag glad över idag. Hon var en "utomstående" och såg allt. Hon såg allt i ett annat perspektiv. Hon såg sånt jag aldrig ens skulle kunna tänka tanken om vårat förhållande.
I ett senare förhållande var jag tillsammans med en underbar kille. Han gjorde allt och jag var en idiot. Jag hade förvandlats till Mr. Big.
& du som läser det här, var inte rädd för att lämna någon. Dumpa någon. Göra slut. Whatever, jag personligen tycker att det är en enorm plåga att göra slut jämnförelse mot att någon gör slut med mig. Man dör efteråt, men man återuppstår. Det gör man och oftast till det bättre
<3
<3
