let of die young or let us live forever

You´re better then the best
I´m lucky just to linger in your life
Cooler then the flip side of my pillow that´s right
Completely unaware
Nothing can compare to where you send me
Lets me know that it´s ok yeah it´s ok
And the moments when my good times start to fade

You make me smile like the sun
Fall out of bed
Sing like a bird
Dizzy in my head
Spin like a record
Crazy on a Sunday night
You make me dance like a fool
Forget how to breathe
Shine like gold
Buzz like a bee
Just the thought of you can drive me wild
Ohh you make me smile

Mitt liv är som en deodorant. Den luktar så gott så man blir så sugen på att smaka men när man smakar blir man överraskad över den beska och sträva smaken.
Jag hatar när saker och ting krockar och när jag aldrig kommer ihåg vad jag planerar.
Dagarna går hur långsamt som helst just nu och snart har hela sommarlovet gått.

Förstår inte hur jag har tid med att blogga för att jag har fullt upp med att sätta på mig ett par tighta jeans och samtidigt försöka hålla handduken på huvudet på plats. Panik. Jag har inte panik för att de tighta jeansen inte går över mitt arsle längre utan för att den här dagen varit som alla andra. Spänd. Tyst. Irriterad.

I tried so hard, can't seem to get away from misery
Man, I tried so hard but always be a victim of these streets
It ain't my fault 'cause I tried to get away but trouble follows me
And still I try so hard 'hopin one day you'll come and rescue me



jag vet hur det känns
när broarna till tryggheten bränns

Himlen är oskyldigt blå,
som ögon när barnen är små.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
det rår inte stjärnorna för.
Älskling, jag vet hur det känns,
när broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat oss in i en vrå,
är himlen så oskyldigt blå.

• Grattis Hanna BTW

För första gången ska jag berätta vad jag gjort idag i den här bloggen. Eller rättare sagt vad som gått åt helvetet.

Dagen började med en jävla röra. Ville bara somna in och vakna till en dag då allt var bra. Jag hatade mig själv och alla omkring mig. Men mest av allt hatade jag verkligheten. Världen vi lever i, så in i helvetes jävla orättvis. Varför just jag? Brukar vissa tänka. Även jag. Jag är fortfarande pissförbannad och vill aldrig mer återvända till min vardag. För den här dagen med Oliver fick mig att glömma verkligheten för några timmar, vi två bara va.
Det var så jävla skönt och det är så enkelt att umgås med killar. Inge jävla drama och inge jävla skitsnack!
Kan bara säga att jag har världens bästa vänner och släkt.

MEN på nått jävla vänster så ville den här dagen sluta lika bra som den börja! Nu tjuter ett jävla brandlarm för ingenting och jag når inte upp till batteriet!

+ att jag hatar såna här inlägg där man whinar sönder men skiit samm


 
Tack Oliver för att du finns
du har varit guld idag

You don't know how you met me
You don't know why
You can't turn around and say goodbye
All you know is when I'm with you
I make you free
And swim through your veins like a fish in the sea

värd kväll igår, tack jonas m.f :)

du är för bra! ♥

Jag har insett att jag inte är lika intresserad av att rida längre, detta har pågått i ungefär 1 år. I vintras tänkte jag att jag sätter igång honom i sommar. Det är lättare då med tanke på att vi inte har ridhus osv. Det har gått typ hela sommaren nu utan att jag ridit seriöst sen förra året. Det värsta var att komma hem och se honom, min ögonsten. Att en häst, ett djur kan bli lika betydelsefull som en familjemedlem förstår jag inte riktigt. Men det är han, och var han.
Det värsta var att berätta det för mamma. Kvinnan som har ställt upp för mig och Kingen hela tiden. Kvinnan som också är den enda som älskar Kingen mer än jag själv gör.

Idag var jag och mamma till Udden för att prata med Annie om medryttare vilket känns helt underbart, visserligen är inget bestämt än om hon vill ha honom men hon ska ha honom på prov ett par veckor nu och det kunde inte ha blivit någon bättre än henne, ska bli hur kul som helst. Jag blir så glad. Så jävla glad är jag! Det var ju helt uteslutet att sälja honom enligt mamma, sista utvägen liksom. Usch ja nu ska jag leva på det här några dagar och bara vara glad och inte tänka så förbannat mycket. Lev nu Hanna. Lev nu.




♥

In a relationship, when does the art of compromise become compromising?
Carrie Bradshaw

Brister älskar jag. Om det så är hudbristningar eller vad som helst. För det är sånt som gör oss speciella, det är sånt man lär sig att älska. Sånt man lär sig att leva med.
Jag har lärt mig att leva med mig själv väldigt nyligen. Jag har precis börjat accepterat att min mage inte är platt, mina lår inte är fasta och att mina vader inte har och kommer förmodligen aldrig krympa. Kroppskomplex. Hur många är det inte som har det egentligen? Jag själv tycker att det är normalare att ha kroppskomplex än att inte ha det (inget illa menat, det är ju bra om man är nöjd med sin kropp. men oftast är inte allt som det ska enligt en själv).
Personligen är jag väldigt 'ställningsbar' om det nu är ett ord. Om inte så kan jag förklara det!
ställningsbar är, enligt mig, när man kan ändra sig och sitt beteende till en viss gräns. Men i grund och botten kommer allt beteende från en enda källa.
Jag tror på att man väljer vem man vill vara. Livet blir vad man gör det till. Ja, det tror jag på.

Fick jag beskriva mig själv med bara ord skulle det nog se ut såhär; hungrig. Rastlös. Galen. Människa. Människa. Misstag. Carrie Bradshaw.
Jag skulle vilja jämnföra mig med Carrie Bradshaw i Sex and the City. Hon är en kvinna som gör misstag och är en tänkare. Hon är en mänsklig. Nu för tiden är man rökt såfort man gör ett misstag. Misstag gör alla, och misstag är det som gjort oss till de människor vi är idag. Misstag och brister. Misstag och brister. Man gör de till sina egna fördelar.

Men hur länge kan man köra med misstag-gör-alla stilen då? Det har stått någonstans att cirka 65 % av de som blir bedragna dumpar sina partners direkt, utan en andra chans. Är det så? Självklart är det upp till var och en. Det finns säkert lika många sätt att bedra någon som det finns att raka benen på. Men ändå, jag är faktiskt rätt så nyfiken över det

Helt slut sen jag hälsat på Martin i Karlstad sen onsdags. Förstår inte riktigt varför för vi har liksom varit så långt ifrån ansträngande aktiviteter som möjligt.

By the way så står allt still nu. Verkligen hela min värld står still. Jag kan inte tänka klart, för jag kan inte ens börja. Jag känner ingenting. Jag känner verkligen ingenting om någonting. Det enda som känns är ensamhet, men det orkar jag inte ens göra något åt. Ångest. Stress. Sånt som jag inte orkar ta tag i, bara fortsätter. Skjuter upp. Missar. Glömmer. Behöver en paus. En paus från verkligheten


  så jävla snygg

Godnatt, Karlstad imorn och på nått jävla vänster så fick man åka buss i vilket fall som är min största fobi! Usch säger jag om det, usch! Får hoppas att min stora bussbesvikelse jämnar ut sig när jag kommer dit.

Shes indecisive
She can’t decide
She keeps on lookin’
From left to right

" Girl, c’mon get closer look in my eyes searchin’ is so wrong, I’m Mr. Right "

ingen bild är redigerad

förresten ska jag på möte idag

Jag och Fillan satt och pratade om att om en kille blir påsatt, får den utlösning eller vanlig orgasm och kunde för vårt liv inte komma på vad det va. Då kom jag på den geniala idén att vi skulle sms:a 118 118 eftersom de inte bara står till tjänst med att fixa fram telefonnummer utan även skryter om att de är något slags uppslagsverk.
Jag drog iväg ett sms. Förväntansfulla satt vi sedan men vi somnade.. 
Dagen där på såg jag sms:et. Det stod "vi på 118118 tror att det är såhär....".
"Tror?". Vadå tror?
Tror det gör man i kyrkan. För arton spänn kräver jag att få fakta, annars kan de lägga ner den där skittjänsten.


Hahahahahaha jag blir så glad även om det var 1 år sen jag gjorde detta inlägg.

godnatt

Som sagt home again och här kommer Julia med muffins till mig från ingenstans, vilken stjärna

 

Jag bjur åtminstone på mig själv även om det här är en hemsk bild kan jag trösta mig med att det var längesen när jag var smal och hade hår och att det är Helenas cirkus 35 år gamla skinnjacka ...

Hello. Jag har varit i Årjäng från fredag till lördag och firat Raimo, farmor, Magnus och Simon. Därav den dåliga uppdateringen. görnice
Idag när jag och Anna blev själva i lägenheten i Årjäng när resten av gänget åkte till travbanan för att kolla på nå stort travlopp som gick idag så kollade vi på Paris Hilton's new BBF.
Det man hörde var hon är en falsk subba, jag är äkta
jag tror inte på det ordet, äkta. Jag tror inte på perfekt heller, dom går liksom hand i hand.
Hur är man när man är äkta? Det låter så plastigt på nått sätt, samma sak med perfekt. Naturligtvis.

Det jag tror på är ärlighet, det är det enda som känns "äkta" om det är någonting som är det.
Jag skulle aldrig kunna kalla mig själv perfekt, även om jag trivs med det som inte är perfekt.

Jag tror att man kan vara perfekt just när man har brister, jag tror det är då man är som perfektast. Om det nu ska gå att vara perfekt. För brister har alla, brister är bra. Det är sånt som än en gång får oss att växa. Vi lär oss av våra misstag och blir sakta men säkert bättre på saker och ting.

På bilden spelar dom poker, det var jag och Viktor (killen som kollar in i kameran) som fick sitta bredvid och dricka Zingo.



peace på er, nu kommer Julia och faaan va jag ska snacka så att öronen blöder på henne och hon kommer gråta sig till sömns vad jag är hemsk men hon får faktiskt skylla dig själv :)

Jag fuskade på grönsaker-och-träning-varje-dag-schemat idag och tränade inte. Har varit ett hårt dygn får skulle på det!
Nu måste jag gå upp och ta bort dom gamla snorbusarna som Alice rullat ihop och kastat i mitt rum och den gamla pizza salladen som hon la på golvet tillsammans med gaffeln
hahahahahahaha fan va rolig jag är idag blir så glad och nu kom Julia så jag hinner inte plocka undan, får hoppas på det bästa så hon inte ser pizzasalladen som ligger mitt på golvet och att hon inte får snorbusarna under fötterna!

http://tookaann.blogg.se/2010/july/wischer.html

jag bloggade lite till Alice igår, tycker jag var lite vitsig även om allt är sant.

Kevin Rudolf – I Made It (Cash Money Heroes)
R.E.M. – Everybody Hurts
Coldplay – Fix You

Jag vrålhatar rösten i fix you men texten är jävligt meningsfull, liksom de andra låtarna. De låter lite sorgliga men jag blir jävligt glad av dom. De påminner mig om att allt som är värt något får man kämpa för och man är aldrig ensam även de hemskaste stunder. Den sista är en känlsa nerskriven i ord. så jävla fint

Jag kollade på sex and the city igår. Kändes så konstigt på något sett, förstod inte riktigt. Nyss när jag vaknade slog det mig att det var mig själv jag satt och kolla på

I ett av mina tidigare förhållanden blev jag behandlad som Mr. Big behandlade Carrie. Hade jag vetat om det hade jag hatat det. Men som dom flesta andra var jag blind av kärlek och ingenting slog mig. Inte ens Julias ord, när hon bokstavligt talat slog in dom i mig, jag fattade ingenting. Jag var för feg för att förstå. Jag ville inte fatta, ville inte höra nått annat än att det var bra, för det va de ju. 1 ½ av 10 gånger åtminstone. Man levde för de bra gångerna och fattade inte hur mycket man bråkade egentligen. Envishet kan ha en dålig sida också. Ja fyfan. I sånt här ska det inte ens finnas nån envishet. Man ska bara lyssna och lyda.
Jag och Julia gled nästan isär den tiden, det blev en ingen-gillade-någon-cirkel och jag vet att jag skulle ha lyssnat på henne. Den enda som gillade någon var ju Julia som gillade Mig. Hon skulle aldrig ha skrekit och pratat med mig så mycket om hon inte skulle bry sig om mig. Det är jag glad över idag. Hon var en "utomstående" och såg allt. Hon såg allt i ett annat perspektiv. Hon såg sånt jag aldrig ens skulle kunna tänka tanken om vårat förhållande.

I ett senare förhållande var jag tillsammans med en underbar kille. Han gjorde allt och jag var en idiot. Jag hade förvandlats till Mr. Big.

& du som läser det här, var inte rädd för att lämna någon. Dumpa någon. Göra slut. Whatever, jag personligen tycker att det är en enorm plåga att göra slut jämnförelse mot att någon gör slut med mig. Man dör efteråt, men man återuppstår. Det gör man och oftast till det bättre